Roundup får rubriker igen!

Besprutning av grödor

I de flesta medier i dag kan man läsa en artikel om Roundup och en ny studie från FNs cancerforskningsinstitut där man drar slutsatsen att Roundup kan orsaka cancer. Institutet meddelar att man hittat begränsade bevis från studier i USA, Sverige och Kanada att bekämpningsmedlet är cancerogent.

Här kan du läsa artikeln. Inga åtgärder kommer att vidtas utan ansvaret överlämnas till nationella regeringar som får bedöma hur de vill hantera frågan. Inget nytt alltså - detta passiva förhållningssätt är något som karaktäriserar allt som har med Roundup att göra, rent historiskt har det förekommit många larmrapporter om världens mest använda ogräsbekämpningsmedel. Jag föredrar att använda ordet bekämpningsmedel i stället för ordet växtskydd som ger positiva associationer och hamnar under det som brukar benämnas för "greenwashing"

Under åren har det kommit många rapporter om Roundups skadliga effekter på miljö och människors hälsa. Argentina är hårt drabbat men även på närmare håll finns dokumentation om glyfosat i ytvatten och grundvatten. Danmark var tidigt ute med larm men även från Sverige finns rapporter om glyfosat i vattenprover och där varje fynd av bekämpningsmedel i dricksvatten naturligtvis är alarmerande. När miljögifterna når grundvattnet sprids de över stora områden.

Monsanto har kategoriskt avfärdat alla larmsignaler med att  Roundup är biologiskt nedbrytbart och inte medför några som helst negativa hälsoeffekter, vare sig på natur eller människor. Men om det nu är med sanningen överensstämmande är det en biologisk omöjlighet att hitta glyfosat och restprodukten AMPA i jord eller vatten.

Det är inte enkelt att definiera miljögifter, många förekommer naturligt i vår miljö och bryts aldrig ner, dit hör tungmetallerna. Koppar t.ex. är livsnödvändigt för många organismer, även för människan men i mycket små doser. Kadmium och bly t.ex. tillhör de essentiella tungmetallerna och där man idag inte vet vilken funktion de fyller, mycket giftiga. Ibland kan man läsa påståenden om att det som är naturligt i vår miljö inte är skadligt men det är en felaktig slutsats, det handlar om koncentrationer. Tyvärr används detta ibland även som argument i marknadsföringen. Miljögifter är sällan akut dödande men de som är fettlösliga och transporteras vidare i näringskedjan kan så småningom leda till stora och skadliga koncentrationer hos toppkonsumenterna, dvs de stora rovdjuren och människan som befinner sig i sista ledet.

Cocktaileffekten, när ämnen reagerar med varandra finns liten kunskap om idag. Det säger sig självt, det finns 100.000 industriellt framtagna kemikalier i vårt samhälle idag, och att vi någonsin skall få någon heltäckande kunskap vad detta innebär för vår natur och för oss själva och med vetskapen om att det ständigt tillförs nya kemikalier så känns det onekligen något uppgivet. DDT känner vi alla till men hur många vet att DDTs nedbrytningsprodukter DDD och DDE är giftigare än själva modersubstansen? Så kan det naturligtvis förhålla sig med många till synes beskedliga kemikalier.

Roundup är världens mest använda bekämpningsmedel, i jordbruket och i våra trädgårdar. Marknadsföringen är intensiv och eventuella nackdelar nämns förstås aldrig, det får intresserade leta fram själva. Här handlar det om ekonomi, ofantliga förmögenheter som investeras i att erövra makten över världens matproduktion. Glyfosat användningen ökar när GMO grödor vinner marknadsandelar runt om i världen. Roundup ready, ett varumärke av utsädesgrödor som saluförs av Monsanto innebär att grödorna är resistenta mot bekämpningsmedlet Roundup. Man besprutar grödorna med Roundup men endast ogräset dör, tvärtemot vad marknadsföringen påstår så ökar användningen av bekämpningsmedlet med glyfosat toleranta grödor. Idag finns ett stort utbud av Roundup ready produkter, soja, sockerbetor, majs...och utvecklingen kommer att fortsätta med nya produkter. Utsädet tillhandahålls av Monsanto liksom kemikalien som krävs för odling, monokulturen breder ut sig. Naturen slår tillbaka med resistens och skapar monsterogräs som kräver ännu starkare gifter men den informationen får man förstås leta efter. Glyfosat har dessutom en systemisk verkan vilket betyder att ämnet finns i varje cell av växten, från rot till blomma. Det går inte att skölja bort.

Jag kan för lite om jordbruk för att våga uttala mig om ifall det alls är möjligt att producera vår mat utan kemikalier - hemska tanke! Bönderna lever på sitt odlande och även om vi har en liten subventionerad andel av ekologisk odling så talar tyvärr siffrorna om att vi konsumenter väljer billig mat i första hand. Men vi som odlar i våra trädgårdar, behöver vi verkligen alla dessa kemikalier som finns på hyllorna? Vi är inte ekonomiskt beroende av våra trädgårdar även om det någon gång kan vara försvarbart att ta till gifter i väldigt speciella fall. De stora trädgårdskedjorna har enorma lager av kemikalier, strategiskt utplacerade och jag brukar kika i kundvagnarna när jag står i kassakön, det är minst sagt deprimerande .För visst kan vi väl alla som älskar trädgård skriva under på att naturen inte behöver belastas med ytterligare miljöförstörande kemikalier?

Roundup kommer inte att förbjudas, det är alltför viktiga ekonomiska intressen som står på spel men vi som konsumenter kan välja bort produkten, både av hälsomässiga skäl och omsorg om vår natur men lika mycket av värderingsmässiga orsaker. Varje gång vi köper den där sprayflaskan stödjer vi även företag som Monsanto.

Besegrad!

När vi tog bort en jättestor björk som plågat växterna med sina rötter så uppstod förstås nya platser att erövra. Stenrikt är ordet, stenar överallt både på ytan och under marken men en spännande miljö som skulle kunna bli något utöver det vanliga. Här finns också en rejäl nivåskillnad till övrig trädgård, man ser ner på hela trädgården när man står häruppe.

En gulblommande kinesisk buskpion Paeonia suffruticosa `Hinun´ som blivit något för stor där den växer tänkte jag flytta hit upp. Den har fyllda blommor som blir så tunga så det är omöjligt att se dem i ögonen, här uppe får man ögonkontakt. Någon  pelarformad Prunus med vacker vårblomning skulle också göra sig bra här mellan stenarna. Så var det tänkt....

Vi plockade bort alla stenar som gick att rubba och grävde bort stora tuvor med ogräs, det är väldigt djupt här i sprickorna, men så tog det stopp.

Vi brukar vara ganska envisa när det gäller att få bort stenar som ligger fel men här fick vi nog erkänna oss besegrade. Stenarna är lösa, vi har grävt bort jorden som täckte dem men de sitter inkilade så tätt i varandra att det är omöjligt att rubba dem. Det går inte heller att fästa ett rep runt för att vinscha upp dem och tyvärr så täcker de nästan hela botten. 

Vi fyllde ändå upp sprickorna med jord, åtta skottkärror jord fick plats här men vad som kan växa i den här miljön vet jag faktiskt inte just nu, man får inte alltid det man önskar i en stenträdgård.

Annars kommer våren kommer med myrsteg, soliga dagar och vindstilla men minusgrader varje natt håller växtligheten tillbaka. Våra tranor som bor på gärdena här nere anlände igår, fjärilar och humlor har vaknat alldeles för tidigt och hittar ingen mat, den viktiga sälgen har inga blommor ännu.

Men några tappra växter visar upp sig, först ut bland sipporna är Hepatica transsylvanica, ungersk blåsippa.

.....och den här solstrålen Adonis amurensis `Beni Nadeshiko´ guldadonis räds inte kylan.

Värme och kyla kämpar om herraväldet!

Vackra soliga dagar med mars månads kalla nätter men visst är våren på gång. I tisdags, den 10 mars såg jag bofinken vid fågelmaten, den tidigaste notering jag har om bofinkens ankomst. Tjälen har släppt taget om torvpartierna och det är jag så glad för, våren är den känsligaste tiden för de städsegröna växterna.

Nickmossan Pohlia nutans lyser fint i marssolen, den växer i torvblocken.

Svavelpionen Paeonia mlokosewitschii är snabbt uppe med sina röda skott

Grekisk krokus Crocus sieberi `Firefly´ vinner krokustävlingen - varje år

Julrosen Helleborus `Blue lady´ väntar bara på lite högre temperatur för sin blomning

Men den vita julrosen Helleborus niger har blommat sedan december månad

Inga synliga vinterskador här annat än den japanska lönnen Acer shirasawanum som alltid fryser ner en aning i de skott som ränner i väg lite väl mycket på hösten. Ingen större fara, det är bara att klippa ner när den börjar blada ut.

Calluna vulgaris höstljung får vårfrisyr.

Nu är det dags att frisera höstljungen, Calluna vulgaris. Ljungen håller oftast kvar sina blommor under vintern och är fortfarande riktigt vacker men för att plantorna skall hålla sig täta och fina är det nödvändigt att klippa ner dem. På bilden syns hur de redan börjat växa med gröna skott i topparna efter blomningen. Så småningom faller blommorna av och kvisten blir helt kal där blommorna suttit och där bildas inga nya barr.

Man får inte klippa för långt ner, det bör finnas lite grönt kvar innanför där man man klipper för att grenen skall växa vidare.

Ljung är väldigt tacksamt att odla, vill ha surjord uppblandad med sand eller grus och föredrar soliga växtplatser. Behöver inte mycket näring för att klara sig och tolererar torka väl. I naturen lever de ofta på eländiga platser där nästan inget annat överlever.

När jag började plantera ljung i trädgården satte jag plantorna lite här och där i blandade planteringar. Det blev inte så lyckat, ljungen är liten och dess anspråkslösa uppsyn gör att den inte  kan hävda sig särskilt väl bland blommande, färggranna perenner. Numera planterar jag ljung i grupper och tillsammans med t.ex. små barrväxter som med sin grönska  inte konkurrerar med ljungen. Men man behöver inte alls sakna färg i ljungplanteringar, det finns numera gula, rödaktiga, gråa och olika nyanser av grönt på ljungens vackra barr. Utbudet av ljung är dessvärre inte särskilt stort ännu i handeln, förutom den ljung då som säljs på höstarna förstås och som sätts i krukor som dekoration på trappan men den köper jag aldrig, en del är väl inte ens perenner.  Dålig efterfrågan är kanske anledningen till det begränsade utbudet, ljungen är en oupptäckt trädgårdsväxt, men det finns en del plantskolor som tillhandahåller namnsorter av ljung t.ex.  Zetas i Stockholm och Burgers växtgård i Köping. Själv beställde jag ljung från Hachmann Tyskland i samband med en Rhododendronbeställning i fjol, där finns hur mycket som helst att välja på.

Nerklippta Calluna vulgaris `Seestern´

Ljungplantering i skogsträdgården, blåbärsriset som fanns där behöll jag.

Hamamelis x intermedia `Diane´ hybridtrollhassel

Trollhasseln är en spektakulär buske som blommar på bar kvist innan vintern riktigt tackat för sig.  Det finns några olika hybrider i handeln med både gula och orangefärgade blommor, `Diane´ har röda blommor och bör vara härdig till åtminstone zon 3.

Blommorna störs inte av frostnätter, blomningen kan stanna upp ett tag om det blir riktigt kallt men knopparna fortsätter att slå ut när det blir varmare i luften.

Jag planterade den här busken för 6 år sedan och i år är det första gången som den blommar med mer än några enstaka blommor. Den har inte nått sin fulla potential ännu men är definitivt på gång.  Den står i en ganska stor rabatt med lite olika växter och jag har märkt att något varit fel, växterna orkar inte riktigt utvecklas. De första åren gick det bra men sedan stannade tillväxten av och de plantor som skulle blomma gjorde det inte.  Ingen växt har dött men något var ändå riktigt fel.

En bit från planteringarna stod ett flerstammigt träd och min gissning var att trädrötterna, trots nergrävt rotstopp, invaderat hela rabatten. På hösten för 1,5 år sedan tog vi bort trädet och nu blommar trollhasseln. I övre delen av planteringen växer tranbär Viburnum macrocarpum som blommade och satte bär i höstas, det är första gången sedan de planterades. Där växer också en klockbuske Enkianthus campanulatus som aldrig har blommat sedan den planterades så om den följer de andras exempel bör den blomma i år.

Jag vill inte ta bort några träd alls men det är bara att konstatera att många av våra trädgårdsväxter inte kan konkurrera med träden. Det hjälper inte hur mycket man än gödslar och vattnar, trädet tar först vad det behöver och det som blir kvar, om det blir något, får växterna klara sig på.

Sparvhök

Bild från Wikipedia

Jag har alltid matat småfåglar sedan vi flyttade hit ut i skogen. Jag brukar börja med matningen på senhösten när det börjar bli riktigt kallt, inte allt för tidigt för naturen bjuder på mycket mat långt in på hösten. Däremot är våren mer fattig ur födosynpunkt, det finns inga bär och frukter och det krävs värme för att insekterna skall vakna till liv. Jag avslutar alltid matningen innan häckningstiden inleds, jag tror inte att det är särskilt nyttigt för fågelungar att bli matade med solrosfrön och talgbollar, där är naturens egen variationsrikedom överlägsen.

Vi har massor med småfåglar här och matplatserna försöker jag sätta på så skyddade ställen som möjligt, i eller under granar, bland gamla risiga syrener eller sälgbuskar. Men attraktiva matplatser som samlar småfåglar är också intressant för sparvhöken.

Det är främst ungfåglarna som flyttar söderut till vintern, äldre fåglar stannar kvar. Sparvhöken är vår vanligaste rovfågel och lever nästan uteslutande av småfåglar. Honan som är större än hanen kan ta både duvor, skator och trastar. Duvhöken behöver två till tre fåglar som föda varje dag så hundratusentals småfåglar blir sparvhöksmat varje år, den är en snabb och skicklig jägare. Även om man inte ser den så vet man att den är i närheten, det blir helt tomt vid matplatserna och så hör man småfåglarnas varningsrop. Efter ett tag vågar sig den modigaste mesen fram igen och följs snabbt av hela flocken och allt är som förut igen tills nästa varning ljuder. Ibland kan man hitta en hög med fjädrar där sparvhöken har tagit ett byte och känt sig trygg att äta på platsen men lika ofta fångar den en fågel i flykten och flyger i väg med bytet.

Idag blev jag vittne till hur den kan jaga, den flög rakt in i granen och skrämde upp alla fåglar som gömde sig där, satte sig i en buske och avvaktade. Jag har aldrig sett småfåglarna flyga med sådan fart, bara några meter ovanför marken. Jag gjorde som jag alltid gör när den är i farten, klappar och tjoar, den är lättskrämd så den flög i väg utan byte denna gång. Tre gånger har jag skrämt i väg den idag.

Många gånger har jag tvivlat på om jag gör rätt som lockar så många fåglar med mitt matande, fåglar som sedan blir byte för sparvhöken. Men den är också ett liv med rätt att leva och så här har naturen ordnat det - inget är någonsin enkelt.

En sittplats i snön

I går var första dagen när det kändes som om våren tagit ett litet, litet steg framåt. Inte mer än ca fem plusgrader i luften men den iskalla blåsten som varit så ihärdig under några dygn hade äntligen gett med sig och det kändes riktigt skönt att vara i trädgården och påbörja vårarbetet. Några svanplogar passerade, ivrigt diskuterande och förstärkte intrycket av att nu är det verkligen dags för Kung Bore att vika hädan och ge plats för efterträdaren. Optimistiskt bad jag maken hämta något att sitta på.

I morse när jag vaknade var allt vitt, tung blötsnö har fallit hela dagen och det blev inte ens ljust mitt på dagen, bilderna ser ut som tagna i svartvitt. Jomen.... det är ju så här med den efterlängtade våren, den går inte riktigt att lita på men ändå, det här var inte snyggt gjort, vi är många som väntar!

Samma tid i fjol såg det ut såhär...