Våtmarken i september

Idag gjorde vi en liten utflykt till Ekeby våtmark med kaffe och kamera i bagaget. Våtmarken är konstgjord och anlades en gång för att rena avfallsvattnet från Eskilstuna från kväve och fosfor innan vattnet når ut till Mälaren.

Området är 40 hektar stort och består av 8 dammar som vattnet pumpas igenom. Det tar en vecka för vattnet att passera alla dammarna, inga kemikalier används utan reningen är enbart biologisk.

Våtmarken har blivit en oas för våra sjöfåglar och nu samlas  de i mängder inför flytten från Sverige till varmare breddgrader.

Högljudda konversationer och fladdrande vingar men ständigt på vakt. Kommer man för nära glider de snabbt ut i vattnet.

Alla kommer inte att följa med på färden till varmare trakter. Denna lilla familj av kanadagäss har två individer som drabbats av änglavingar, angelwings. Vingpennorna vrider sig så att de står rakt ut och fåglarna biter oavbrutet i vingarna, de är märkbart störda av de missbildade vingarna. De kan inte flyga och familjen håller sig avskilt från övriga fåglar. 

Änglavingar anses orsakas av felaktig kost. Hur mycket man än informerar så dyker det alltid upp någon med brödpåsen i hand, så också idag. Fåglarna äter mer än gärna av den dåliga kosten som inte innehåller några av de näringsämnen som är viktiga för fåglarna och de får därmed inte i sig tillräckligt av den föda de är anpassade för. Jag vet inte med säkerhet om det var föräldrarna som var drabbade men det såg så ut. Ungarna höll sig till föräldrarna men hur kommer det att gå när kylan kommer och hela kolonin lyfter för att söka sig till varmare platser, vilket fruktansvärt öde.

 

Tidig morgon i september

När solen ligger lågt skapas spännande bildmotiv i naturen, plötsligt träffar ljuset en sten eller ett grässtrå som får en helt annan karaktär, något ordinärt blir plötsligt intressant.

Lillängen som går en ny dag till mötes

Den fuktiga luften från natten hänger kvar och spindelnäten glittrar av vattendroppar

Sparsamt med blommor men en och annan klöver går att hitta liksom blåklockor

Har man kameran med får man leta motiv, en död tallgren får duga

Lite tidigt för mossans sporkapslar att visa sig men de är på gång

I miniatyrernas värld bland mossor och lavar finns mycket spännande att upptäcka. Jag är inte riktigt bekväm med att krypa runt på marken ännu innan ormarna krupit ner i sina hålor inför vintern. Jag har ju en tendens att råka på dem, kanske för att jag har ormglasögon på mig, alltid beredd på ett möte.

I en annan del av trädgården

Nu har jag kommit nästan halvvägs i min genomgång av hela trädgården. Jag rensar alla jobbiga björkfrön som grott både i gångar och planteringar, klipper bort det som har dött och gör mitt bästa för att det återigen skall se trevligt ut.

Den här delen av trädgården är säkert 15 år gammal, allt var ju skog en gång när jag började gräva. Såhär ungefär såg det ut.

Nu ser det lite annorlunda ut och städar man bara bort det som torkat och är fult blir helhetsintrycket genast så mycket trevligare, grönt är det i alla fall.

De gröna bladen som syns närmast i bild är Darmera peltata sköldbräcka som nu kommer igen efter att den helt vissnat ner i somras. Blommar i maj innan bladen kommer.

Komposten är luftad och grävd så nästa år väntar fin och färdig kompostjord.

Dvärgkörsbäret Prunus incisa `Kojou - no - mai´ har fått sin höstfrisyr och alla torra grenar har jag tagit bort. Trädet har nog tagit stryk av torkan men kommer att klara sig, om än med lite gles krona. 

Inte mycket som orkat blomma denna torra sommar men knippgentianan Gentiana asclepiadea blommar för fullt just nu. Den har blivit ganska omfångsrik men delning av växter är inte prioriterat just nu, det får ske när det finns mera tid över.

Rhododendron med indumentum och tomentum på bladen

Rhododendron har så många uttryckssätt och sådana växter är alltid intressanta. Vackra gröna blad under vintern, tidig vår kommer en överdådig blomning, i storlek finns det mängder att välja mellan och så dessa buskar med en filtad över- och undersida. Indumentum som finns på bladens översida och tomentum som den beläggning kallas som ligger under bladen.

R. `Schneekissen´ en yakushimanum hybrid med ett långsamt och kompakt växtsätt.

R. `Hydon Velvet´ också en yakushimanum som korsats med den vackra R. `Bureavii´ och från vilken plantan fått det brunaktiga indumentet.

R. pachysantum som är en egen art,  är i mitt tycke, en av de finaste rododendron som finns. Också mycket långsamväxande som gör att den blir så kompakt och tät i växtsättet. Har aldrig fått några skador vare sig av vintern eller av sommartorkan.

En frösådd R. pachysantum som kommer från en trädgårdsvän. Indumentet kommer på årets nytillväxt medan de äldre bladen förblir gröna, syns tydligt här på bilden.

R. `Rusty Dane´ ( R. bureavii x R. pachysantum)   en mycket lyckad korsning. I naturen finns aldrig något som inte fyller en funktion, rododendron har inte utvecklat indumentum/tomentum för att bli beundrade av oss människor utan för att skydda sig mot vita flygare som är en besvärlig skadegörare på buskarna, insekterna kommer inte åt att tugga på de filtklädda bladen.

R. `Silverleaf´ ( R. degronianum ssp. yakushimanum x R. pachysantum) också en hybrid med förnämliga föräldrar och då blir resultatet därefter. Skadefri här i trädgården zon 2-3.

R. `Silbervelour´  är samma korsning som R. `Silberleaf´ men olika kloner. Det finns en tredje också som jag tror heter R. `Silver Viking´, det var i varje fall vad vi kom fram till för något år sedan när vi diskuterade dessa växter på våra bloggar. Utan tvekan är dessa tre mycket odlingsvärda buskar i vårt klimat.  Om det är någon som har "silverbuskarna" i odling vore det trevligt att få höra om erfarenheterna.

Ett försvarstal för skogen.

Kommer mina barnbarn någonsin att få vandra i en artrik och levande skog med en blandning av träd som naturligt hör hemma i denna del av världen? Med mossor, lavar och svampar och med fallna träd och stubbar som långsamt förmultnar och ger liv åt ännu fler varelser, som gör sin sista tjänst som näring åt den jord som gett dem livet en gång. Med fåglar som hittar boplatser, mat och skydd i en rik och varierande miljö med inslag av gamla ihåliga träd?  Med harar, rådjur och älgar som oväntat kan dyka upp och ge ett oförglömligt minne för en ung person som lever sitt liv i stadsmiljö.

Enligt WWF har uppskattningsvis hälften av jordens ursprungliga skogar försvunnit och det mesta har skett under de senaste 50 åren. Sverige, som gör sitt bästa för att ersätta skogen med virkesplantager har inte mycket att vara stolt över, t.ex. så redovisas intäkterna från försäljningen av hårt avverkade skogar som en pluspost i BNP.  Ett högt BNP motsvaras av ett högt välstånd i riket, naturen saknas i balansräkningen.

I den kortsiktighetens kultur som numera kännetecknar vårt sätt att leva lanseras nu biobränsle som en lösning på klimatfrågan. Förnyelsebar energi skall öka och detta skall ske genom större uttag från skogen där många sektorer vill komma åt biobränslet och ingen verkar reflektera över vad detta innebär för den återstående skogen. Skogen skall inte bara leverera pappersråvaror och timmer utan också drivmedel till både bilar och flygtrafik. Som bekant är den bästa medicinen mot att bli lurad - kunskap.

http://www.natursidan.se/nyheter/centerpartiet-far-arets-greenwashpris-for-vilseledning-om-biobransle/

 I Sverige brukas nästan all skog, endast en liten, liten del är skyddad från skogsbruk. Metoderna är förödande för naturen och dess innevånare, kalhyggen, markberedning, utdikning och återplantering till monotona trädodlingar. De små skärmar av träd som ofta lämnas kvar brukar inte klara sig särskilt länge. De blir lätt offer för vindarna när de plötsligt står helt oskyddade och kan inte längre hjälpa varandra med utbyte av näringsämnen. I den öppna marken efter maskinernas framfart dyker pionjärväxterna snabbt upp, sly och hallonsnår ersätter det som en gång var skog.

Bild av en skövlad och död natur, den här synen möter oss överallt i Sverige numera. De stora och effektiva maskinerna har för en oöverskådlig framtid pressat jorden hårt på flera meters djup. Alla mossor och lavar som levde i skydd av trädkronornas skugga dör inklusive alla insekter och småkryp som lever i mossan. Småkrypen i jorden dör pga av maskinernas tyngd som pressar jorden hårt samman och gör den syrefri.  Här bygger inga fåglar längre sina bon och inga däggdjur söker skydd bland trädstammarna.

Har skogen inget annat värde för oss människor än att användas som energi? Jag är övertygad om att en naturskog har stor betydelse för många människor, den positiva inverkan som skogen ger i form av rekreation och naturupplevelser i en stressande tillvaro är omvittnat många gånger, för naturen och dess innevånare handlar det om liv eller död. Nästan 2000 arter skogslevande växt- och djurarter är rödlistade i Sverige på grund av det intensiva skogsbruket och naturskogar som omvandlats till artfattiga trädplanteringar. Minskad artrikedom är alltid mera utsatt för stormar, sjukdomar och andra påfrestningar. Den biologiska utarmningen drabbar både naturen och oss själva.

http://www.natursidan.se/nyheter/skogsforskare-forst-30-ar-efter-kalhygge-har-koldioxidutslappen-neutraliserats/

 De som nu marknadsför biobränsle för flygtrafiken glömmer att berätta om de stora utsläpp av växthusgaser som kalhuggning genererar. Under många år framöver kommer marken släppa ut mängder med växthusgaser, jorden är sargad och kan inte längre hålla kvar det kol som har bildats under många år. Det är nettoeffekten av utsläpp som räknas, att inte låtsas om detta är i allra högsta grad ohederligt.

Vi skall fortsätta att bruka skogen men inte missbruka den gåva naturen gett oss. Skogen bör respekteras för sitt egenvärde och inte enbart för de inkomster den kan generera.

Bara grönt

Jag har kommit en bit på väg med min genomgång av trädgården, nu börjar det bli klart här uppe. Björkarna känner sig antagligen hotade av torkan i sommar och producerar otroliga mängder frö som singlar ner över trädgården  - och gror!
Samtliga gångar har  fått ett nytt lager med täckbark, lämpligt att fylla på ungefär vart tredje år.

Stubberiet har klarat sig hyfsat i sommar, största skadan skedde i våras när tjältorkan tog död på nästan alla Calluna vulgaris höstljung, några barrväxter har torkat, tyvärr.

Jag tänker inte ge upp med Calluna, här en återplantering i år, Calluna vulgaris `Skyline´ i mitt tycke en närmast perfekt planta i form och i färg.

Och sedan alla dessa funkior, de börjar bli många vid det här laget. Till min förvåning har de klarat torkan bra, däremot har en del som stått på en soligare plats fått bladen sönderbrända, vi hade knappt en mulen dag under flera månader. 

Hosta `Francee´

Hosta `Orange Marmalade´

Och så alla miniatyrer i Hostasläktet, det kommer ständigt nya från USA. Jag försöker samla miniatyrerna tillsammans, de är så små så de riskerar att försvinna bland större växter annars och det vore ju synd. Jag har två ställen där jag planterar samtliga miniatyrer, här är ett av dem.

Den största av dem alla Hosta `Empress Wu´ lite solbränd men stilig och grann.

I går flyttade jag på Rhododendron quinquefolium, den hade hamnat mellan andra rododendron som växer betydligt snabbare och kom inte alls till sin rätt. Det är en förtjusande liten lövfällande rododendron som bör stå mycket ljusare och gärna i framkant. Det variegerade gräset framför är Carex siderosticha  som inte blir större än såhär.

Och till sist, några Heuchera alunrot som  planterades i fjol.