söndag 11 augusti 2019

Sensommar, i gränslandet mellan sommar och höst


"Där som sädesfälten böja sig för vinden och där mörkgrön granskog lyser bakom dem" sjöng Harry Brandelius, gemenligen kallad för "bräk Harry" av dem som inte gillade den typen av musik. Ett moget rågfält som bara väntar på maskinen som skall ta hand om årets skörd.

Sensommar är också fröproduktionens tid, växternas uppgift att garantera kommande generationers återväxt syns överallt, tistelns frösättning är både spektakulär och riklig. Att utveckla fröspridningen genom att förse de små fröna med fjun som vinden till sin natur villigt sprider måste anses som ett genialiskt drag och en stor konkurrensfördel för tisteln.



I människornas värld pågår den eviga debatten om huruvida vi har en pågående global klimatförändring eller inte, man kan tycka att klimathotsskeptikerna borde tappat luften men varje gång FN´s klimatpanel IPCC publicerar en ny rapport  flödar ny energi till debatten. Konspirationsteorierna om allt från hemliga sällskap som suktar efter ett globalt världsherravälde till ilskna medborgare som tror att politikerna uppfunnit klimatförändringarna för att kunna klämma medborgarna på mera skatt finns representerade i den upprörda debatten. Inte lätt att förstå trots att jag anstränger mig. På det personliga planet kan jag förstå att den information och kunskap som förmedlas kan utmana en livsstil som förbrukar våra gemensamma resurser och inte håller sig inom hållbarhetens gränser upplevs som ett personligt angrepp och inte ett klimatvetenskapligt faktum. Om konflikten står mellan fakta och egna värderingar så vinner värderingarna. Förnekelse är vårt vanligaste försvar.

Utan överdrifter och rent sakligt kan vi nog säga att det råder vetenskaplig konsensus om att människans förbrukning av den fossila energin orsakar en global uppvärmning som skadar vår planet, våra hav och sjöar, vårt djurliv och jordens växtlighet, allt det som vi är beroende av för att leva ett gott liv. Till skillnad från musiken som man är fri att tycka vad man vill om är detta ingen åsikt utan ett väl dokumenterat vetenskapligt faktum.

Tistelfjärilen Cynthia cardui bryr sig knappast om mänskliga bekymmer. De influgna fjärilarna från Afrika och medelhavsländerna som under försommaren lade ägg , gav oss sensommarens nya generation som nu flyger runt våra blommor i trädgården. Föga anar den att när hösten är här har livet nått sitt slut.




tisdag 30 juli 2019

Nu flyger amiralen!

Jag menar förstås fjärilen Vanessa atalanta som nu fladdrar runt Echinacea blommorna i trädgården.
Den är storvuxen, elegant och riktigt vacker, man kan inte ta miste på den.


Amiralen är en invandrare i Sverige där influgna fjärilar söderifrån lägger ägg och mot slutet av sommaren kläcks en ny generation. Det är antagligen de som nu gästar trädgården.


En begränsad återvandring söderut har ibland observerats under hösten men man vet inte om det sker mera regelbundet eller bara tillfälligt.


Amiralens larver lever på nässlor som är värdväxt för fjärilen så spara gärna något hörn i trädgården där nässlorna får växa och bidra till biologisk mångfald. Nässlor gillas av många fjärilar.


Amiralen klarar inte att övervintra i vårt klimat.



tisdag 23 juli 2019

Tid Tålamod och Tur

samt en hel del envishet krävs om man skall fånga insekterna på bild. Dåligt med fjärilar och bin så här kommer några flugor och blomflugor som det finns gott om just nu.





Blomflugorna har en något skönare uppsyn





Men skönast just nu är kryddbusken Sinocalycanthus x raulstonii `Hartlage Wine´ 



lördag 20 juli 2019

Vad har hänt här?

Sommaren 2014 planterade jag en Magnolia tripetala paraplymagnolia. Plantan var modell större och har vuxit bra sedan dess. Paraplymagnolia är ju litet utöver det vanliga med sina stora blad som ger en djungelkänsla i trädgården vilket också var anledningen till att jag valde just denna Magnolia.


Platsen där den är planterad är djupgrävd och fylld med massor av fuktighetshållande torv och fjolårets extrema värme och torka klarade den av hur bra som helst, inte ett enda torkat blad.

I vår betedde den sig helt normalt och för första gången blommade den, 5 - 6 jättestora, tjusiga magnoliablommor. För drygt en vecka sedan såg jag att den nedersta grenen började vissna, sedan gick det snabbt. Bladen fortsatte att missfärgas och torkade allt längre upp och nu är trädet dött. Jag brukar ha en hyfsad koll på vad som hänt när det sker otrevliga överraskningar i trädgården men nu har jag faktiskt ingen aning om vad som orsakade detta tråkiga slut för min vackra Magnolia. Den har inte torkat, inga vinterskador, inga sorkhål, inga missfärgade blad förrän den började visa upp att den hade problem. Den såg ut som om någon strypt vattentillförseln, sådär som krukväxter ser ut som inte fått vatten på flera veckor. Någon som har en rimlig teori om vad som kan ha hänt?


tisdag 9 juli 2019

Blommor och blad, fladder och surr


Gillenia trifoliata  trebladsspira bjöd på en riklig blomning i år, likaså de okända liljorna som jag flyttade för ett par år sedan. Passade på att gödsla planteringsgropen med benmjöl och sannolikt har det bidragit till de frodiga plantorna tillsammans med försommarens nederbörd.


Dactylorhiza okänd nyckel återkommer troget varje år. Jag har exemplar i både surjord och vanlig matjord och det fungerar vilket som, lättodlade små skönheter.


Efter blomningen når Rhododendron sin höjdpunkt, bladen täcks av en luddig filt som på ovansidan kallas för toment och på undersidan för indument. Beläggningen har förstås inte tillkommit för att beundras av oss människor utan har utvecklats som ett skydd mot insekter.

Rhododendron `Silverleaf´

Rhododendron `Golfer´

Blommornas tid är kort och vackra bladväxter som bildar en stomme i trädgården har alltid varit viktiga för mig. En av de mest lämpade bladväxterna om trädgården inte invaderats av sniglar är utan tvekan Hosta. De finns i alla storlekar  från miniatyrer till giganter. Den enda nackdel som jag kan komma på är att de så småningom blir för stora och måste delas.


Högst upp en av giganterna, kanske den största H. `Empress Wu´ och längre ner i bild, planterad mellan stora stenar H. fortunei var. Albopicta.



Här har jag planterat H. `Francee´ rakt ner i marken för att mjuka upp en aning så allt inte växer inom markerade rabatter. I bakgrunden syns en samling miniatyrhostor.


Hosta `Ben Vernooi´ med tjocka, välmarkerade blad, en av de vackraste om ni frågar mig.

Den senaste veckan har det fladdrat ordentligt över rabatterna här, några av de besökare som jag lyckades fånga med kameran. Hoppas identifieringen är korrekt, annars rätta mig.

Nässelfjäril Aglais urticae

Rovfjäril Pieris rapae

Storfläckig pärlemorfjäril Issoria lathonia

Och så gav jag mig på en rejäl utmaning, att fotografera humlor. Det måste ha varit hundratals av dem som surrade över timjanmattorna. De rör sig oavbrutet och det kräver korta slutartider på kameran. Det krävs också tid och koncentration och en bra bakgrund men det är väldigt stimulerande att iaktta deras flitiga arbete. Svårt är också att få ett bra fokus på hela insekten, inte bara en del av den. Jag vill ha hela bilden så skarp att pälsen och de håriga benen syns tydligt men ännu dröjer det till den perfekta bilden. Av flera hundra bilder åkte de flesta i papperskorgen, några sparade jag.




onsdag 26 juni 2019

Ett nytt projekt är klart


Det här resultatet av alla de aspfrön som föll över nejden en vecka i maj. Det har varit påfrestande minst sagt att rensa 2000 kvm från dessa inkräktare i trädgården. Det gror precis överallt i gångar och planteringar och svårt att komma åt under en del stora buskar. Jag tar en liten bit varje dag och snart är jag igenom hela trädgården. Vi har lagt ner massor med arbete vid anläggningen av trädgården för att slippa ogräsproblem men det som kommer ovanifrån går inte att förebygga.

Men jag har gjort annat också, något som är betydligt trevligare, ett litet projekt. Att bara förvalta en trädgård är själsdödande, jag måste få göra något där kreativiteten får utrymme och problemlösningar
tvingar mig till lite tankearbete. Det ger mig energi.

En liten bit av naturen fanns kvar att åtgärda innan stängslet tar över. Jag inser varför jag inte gjort det tidigare, det var ett besvärligt område med svåra ogräs som måste stoppas för att inte omgående invadera planteringarna, dessutom höjdskillnader att hantera.


Området utanför stängslet måste grävas rent och alla liljekonvaljrötter måste bort. När jag ändå var igång med spaden grävde jag ut en bit av den tänkta gången också och fick anledning att göra det jag gillar så mycket, att sätta sten.


Nu hänger denna del av trädgården ihop med den övriga trädgården som finns bakom kullen. Det gick åt 1,5 balar grov torv, ett antal säckar kogödsel och Rhododendronjord samt täckbark att täcka en bit av naturen utanför stängslet. Tidningar och tyvärr markduk under täckbarken på utsidan.




 Jag planterar alltid mycket glest och föredrar växter som växer långsamt. Trots det så växer det ihop så småningom och det krävs omflyttningar i planteringarna. Inga nya växter fick plats här utan endast några Rhododendron som hamnat i för djup skugga av större grannar.





Ett problemområde kvar som saknar lösning. Här står nämligen en gigantisk björk på baksidan som jag inte vill ta bort, den ger nödvändig skugga till växterna. Men inget går att plantera under en törstig björk, jag ha redan grävt bort en del av rötterna. Så tillsvidare får det bli en liten rastplats, hittade några gamla stolar i förrådet, en  kabelsnurra får fungera som bord. Här i skuggan under björken är det skönt att ta en paus.


söndag 23 juni 2019

Bilder i midsommartid


Blommande prästkragar är själva sinnebilden för midsommar. I ett hörn av vår tomt har en vildäng etablerat sig, nya arter tillkommer hela tiden. Vi har så gott om plats så mina trädgårdsfingrar skall inte inkräkta i den vackra miljön som naturen skapar, jag tänker inte blanda mig i.



Blommande stäppsalvia Salvia nemorosa - för humlornas skull



I blommande pioner kryper ett antal skalbaggar omkring, sökande efter nektar. Det är gräsgrön guldbagge som varierar i färg från skimrande grön till bronsfärgad. Guldbaggen genomgår fyra stadier under sin livstid varav den längsta tiden är livet som larv. Som fullbildad bagge lever den endast några veckor så slutet närmar sig för den vackra skalbaggen.


Tellmankaprifolen Lonicera tellmanniana  har väl aldrig blommat så rikligt tidigare, den nederbörd vi fått denna vår och försommar  gör underverk i trädgården. 


En nykomling i år, jo, det är faktiskt en ros och en vacker sådan `Rhapsody in Blue´. Alla som följt mitt trädgårdsliv på bloggen vet att rosor inte intresserat mig särskilt mycket. Men man får inte vara sämre än att man kan ändra sig, rosen ifråga har jag sett hos några av mina bloggvänner och tyckte den var otroligt tilltalande i färgen. Ifjol lyckades jag inte få tag på den men hade bättre tur i vår. Plantan är liten men har redan bildat ett flertal blomknoppar, lite löss har den fått men bara att dra med fingrarna, resten får de små rovdjuren till frukost.