fredag 28 november 2014

Inför advent





Sylvias julvisa

Och nu är det jul i min älskade nord;
är det jul i vart hjärta också?
Och ljusen de brinna på rågade bord,
och barnen i väntan stå.
Där borta i taket, där hänger han än,
den bur som har fångat min trognaste vän.
Och sången har tystnat
i fängelseborg;
o vem har ett hjärta för sångarens sorg.


Jag bor i de eviga vårarnas land,
där de glödande druvorna gro.
Cypresserna dofta vid havets strand;
där har jag mitt ensliga bo.
Det flammande Etna, det gnistrar så skönt;
och luften är vårlig, och gräset är grönt.
Orangernas ånga
ur skogarna går,
och ljuv mandolinen om kärlek slår.


Cypresserna dofta. Det brusande hav
i silver mot stranden bryts;
vid foten av Etna, där är en grav,
vars sorg uti blommor byts.
Där slumrar en gäst från nordens dal;
och nu är det jul i hans fädernesal.
Vem sjunger din visa,
som fordom en gång?
Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång!


Och stråla, du klaraste stjärna i skyn,
blicka ned på min älskade nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fädernejord!
I blommande vårar, på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga
om kärlek och vår,
så länge din Sylvias hjärta slår.


Zacharias Topelius 1853


När julen närmar sig och året snart har passerat går tankarna gärna till alla andra år som också är passerade - minnen. Jag är född och uppvuxen i Nykarleby i finska Österbotten, en liten idyll som ligger vid Bottniska viken.  Knappast någon vet var Nykarleby ligger men om namnet ändå känns bekant så är det förmodligen för att det är där Zacharias Topelius föddes, på Kuddnäs som fortfarande finns kvar som ett museum.

Sylvias julvisa är en dikt av Topelius, tonsatt av Karl Collan och en av de populäraste julvisorna i Finland. Den är oerhört vacker och sorgsen på ett sätt som gör att man lätt får något fuktigt i ögonen. Finländarna har tagit den till sitt hjärta men utan att kanske förstå eller veta vem Topelius en gång diktade om. Den handlar om våra flyttfåglar, familjen Sylviasångare som för att nå sina vinterbostäder i Afrika måste passera Messina sundet. Där blir många ett offer för hänsynslösa människor som fångar småfåglarna på deras flytt till en varmare kontinent. 

I Nykarleby tänds Nykarlebystjärnan i alla fönster i kväll. Stjärnan med de sju uddarna i olika färger sägs enligt sägnen representera olika bibliska symboler, ett hantverk med en stark lokal förankring. Alla med rötter i Nykarleby vet vilken sinnebild den speciella julstjärnan är för bygden. Även Topelius hade sin julstjärna men kallade den för lanterna och placerade den utomhus i en hög stång vid sitt Kuddnäs.


Tänd alla ljus i mörkret och ha en riktigt skön första advent!


7 kommentarer:

  1. Vilken vacker visa! Minnen hemifrån blir viktigare och viktigare med åren har jag märkt. I år skall min mamma komma hit och fira jul med oss - jag har redan "beställt" några norska maträtter som hon skall få köpa med så julen kan bli lite norsk i år också:-)
    Hoppas ni får en trevlig adventshelg (även om det känns som en oktoberhelg ute)
    Kram Nora

    SvaraRadera
  2. En fantastiskt vacker visa om frihet, liv och längtan. Sorg och död. Om den älskade hembygden och med en djup medkänsla för en liten fågel. Den som inte smälter för sådant måste ha ett hjärta av sten. Det är inte bara människor som med stor fara tar sig över Medelhavet för att söka en bättre tillvaro på andra sidan.

    Man kan fundera över hur mycket våra visor och traditioner betyder för vår syn på djur och natur. Säkert mer än vi anar. Som till exempel traditionen att sätta upp en julkärve till fåglarna. Visst finns det effektivare sätt att mata fåglarna numera, men det är ändå fint att hålla traditionen vid liv. Även om det blir gulsparvar som kommer, och inte domherrar som på våra bonader och julkort. Man tänkte på sina medvarelser i gamla tider.

    Idag ska allt vara sakligt och korrekt. Vi konstaterar torrt att den svenska lodjursstammen har halverats på fem år. Att nästan halva Sveriges rådjursstam svalt ihjäl när blåbärsriset frös bort under senvintern 2013. Att fältharen är en hotad art i Danmark och Tyskland. Hade vi kanske brytt oss mer om det hade funnits känslosamma visor och dikter om dessa djur? Inte sockersöta barnsagor, utan med ett djup som denna av Topelius. Jag vet inte.

    Nu lyser adventsstjärnan i mitt fönster också. Jag har en handgjord värmländsk näverstjärna som jag köpte i Stöllet när jag läste vilt- och naturvård på folkhögskolan där. I morgon ska jag på kyrkkaffe hos en moster som i alla år har ordnat kyrkkaffe för släkten på första advent. Det är så fint att kunna träffas på detta sätt, när man alltför sällan hinner se varandra annars. Ni som har rötter i våra nordiska grannländer ska förstås ta vara på traditionerna därifrån. Ha en riktigt fin första advent!

    Olle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olle, jag väntar på att du skall börja blogga. Du har både känsla och kunskap om vad som händer med vår natur och med naturens innevånare, dessutom äger du formuleringens svåra konst. I vår genomkommersialiserade värld försvinner kunskapen om naturens samband allt mer.

      Jag kan aldrig lyssna till Sylvias julvisa utan att blir djupt berörd. Sagofarbrorn blev det också, annars hade han inte kunnat sätta de vackra och sorgliga orden på pränt.

      Radera
  3. Så fint du skriver! Jag kände faktiskt igen visan,hade en gången arbetskamrat från de trakterna, och den är vacker. I min mans hembygd har de också färger i fönstret i advent, men det är ankaret, hjärtat och korset i papperslyktvarianter. Rätt vanliga på andra sidan vattnet men inte alls här. Glad advent! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då kan jag gissa varifrån din man härstammar. Det måste vara från Jakobstad eller omnejd, ca 2 mil norr om Nykarleby.

      För Jakobstadsborna är symbolerna "Tro, hopp och kärlek" lika viktiga i adventstider som Nykarlebystjärnan är för Nykarlebyborna.

      Radera
  4. Även om jag inte förstod ett ord av den finska sången så berörde dintext mig desto mer! Tårarna bara sprutade.....
    Åh du, inte är jag ambitiös inte! Jag är bara barnslig och älskar lekar i alla former - även om jag inte är med själv som i det här fallet!!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  5. Vackert av Topelius och spännande med lokal julstjärna. Sånt är viktigt. Här har vi en lokal ljusstake.
    Ha det fint
    Anette

    SvaraRadera