Härliga september!

September är en trevlig månad i trädgården, jag uppskattar denna höstmånad mer och mer. Luften är klar och hög, temperaturen alldeles lagom för trädgårdsarbete och marken är fuktig och lättgrävd, bara trevligheter alltså från en trädgårdsägares perspektiv. Dessutom börjar jag se resultat av det envisa arbetet jag hållit på med under många år, att ta bort växter som inte klarar att stå i vind och regn utan lägger sig och perenner som redan i augusti börjar se fula ut. Det finns en del kvar men sakta börjar trädgården ändra karaktär. Sommarens sista suck närmar sig obönhörligt men än finns en del att uppleva.

Skogsaster Aster divaricatus har numera bytt namn till Eurybia divaricata, en trevlig höstblommande växt som levt sitt liv här i skogskanten. Ingen optimal plantering men den tål det torra och soliga läget bra, blir långsamt en större rugge. Under bättre förhållanden finns säkerligen risk att den brer ut sig mer än önskvärt. Årets perenn 2015.

Frukterna på kasperbenveden Euonymus cornutus `Quinguecornutus´ lyser vackert i höstsolen, släktskapet med körsbärsbenveden blir tydligt. 

Höstsilverax Actaea simplex `Brunette´ är väl bekant för de allra flesta. En odlingsvärd höstblommande skönhet med vackra blomspiror och mörkt röda blad. Den kan gärna stå i sol för att hinna blomma men den får aldrig torka ut , då vissnar bladen. Här står den i våtbädd.

Gräsens tid är nu, här Miscanthus sinsensis `Strictus´ med sina tvärrandiga blad. När gräset kommer upp på försommaren är bladen helgröna men får så småningom de gula tvärränderna. Jag är ingen stor beundrare av variegerade växter, tycker det blir oroligt men en och annan kan gott få plats.

Svavelpionens frön är redo att släppa taget om det skyddande höljet. Det är enkelt att så svavelpion, det som krävs är tålamod då fröna gror först efter två år, det gäller förmodligen alla pioner. Borde förstås ta hand om alla frön men jag har redan ett stort antal frösådder av svavelpionen som skall tillbringa ännu en vinter i kallbänken för att sedan planteras ut, även svavelpion kan bli för mycket.

Calamintha nepeta ssp. nepeta stenkyndel är populär hos insekter på hösten, det börjar bli ont om mat vid den här tiden. Jag tror den är närbesläktad med mynta och borde förljaktligen sprida sig ohejdat men det har den inte gjort här. Har haft den mer än tio år på samma ställe och den hålls intakt, inga frösådder heller men på en gynnsammare och mera fuktig plats törs jag inte garantera att den inte kan bli invasiv. Hur som helst, jag gillar denna senblommande och doftande, täta perenn.

Actaea rubra amerikanskt trollbär föredrar en skuggig och fuktig växtplats. I år är den full av glänsande röda bär, den har verkligen gillat det fuktiga vädret i sommar. Blommorna är vita och ganska oansenliga, odlas för bärens skull. Bären är giftiga.

Clethra alnifolia konvaljbuske blommar nu och sprider sin doft i trädgården. Tillhör inte mina favoriter, den är spretig som många buskar ofta blir och ganska högväxt, lägger sig gärna under snömassorna på vintern. Kanske passar den bättre som solitär där man kommer åt att tukta rotskotten men jag har planterat den bland rododendron och där kommer den inte alls till sin rätt. Maken vill ta bort den men jag har hittills  stretat emot, i år blir den kvar i alla fall.

Den här busken är mera i min smak Cornus sanguinea `Compressa´skogskornell. Långsamväxande med ett kompakt och upprätt växtsätt står den stadigt som en staty i planteringen. De små och skrynkliga bladen är i mitt tycke väldigt dekorativa. Den kommer i gång rätt sent på våren men håller stilen långt fram på hösten tills den slutligen tvingas kapitulera när frosten blir får svår. Odlingsvärd!

Vildsvinsnytt;

Vi har nu köpt 1000 m elstängsel och det mesta är på plats. Vi har hägnat in ett mycket större område vilket gör att vi kan ta bort stängslet på framsidan av trädgården.

Jägarna har satt upp en kamera på platsen där grisarna bökat upp jorden. Vildsvin är vanedjur och återkommer till samma platser och med kamerans hjälp får man också tidpunkten när de brukar infinna sig, ingen som yrkesarbetar kan sitta på vakt nätterna igenom.

Jag inser, om än motsträvigt att vi framöver och för alltid kommer att få leva med vildsvin inpå knutarna, det är inget som löser sig till nästa år. Den jakt som bedrivs kan inte ens hålla nere ökningen varje år utan problemet kommer att eskalera.