Augusti tackar för sig

Greta har seglat över Atlanten och jag hoppas att människorna där borta tar väl hand om tösen med flätorna, hon har ett viktigt budskap till mänskligheten, till dig och till mig.
Här i den lilla världen börjar sommaren lida mot sitt slut men värmen håller sig kvar. Röd rudbeckia Echinacea purpurea  som jag har alldeles för många av, börjar åldras men efterträds av den gulblommande Rudbeckia fulgida sullivanti strålrudbeckia som inte alls tycks attrahera varken fjärilar eller andra små flygande insekter.

Humlorna, dessa flitiga små varelser börjar bli utslitna efter en lång och intensiv arbetsperiod utan veckovila. Varje dag hittar jag döda eller döende humlor som väljer en blomma att sluta sitt liv på, vackert och vemodigt.

Några gammafly Autographa gamma har gästat trädgården de senaste dagarna. En fjäril som flyger både natt och dag, namnet har den fått från den grekiska bokstaven gamma efter det vita märket som syns på vingarna.

Premiär för eldsnabbvinge Thecla betulae idag, vanligtvis håller den till i trädkronor men kan ibland landa i en trädgård för ett blombesök. Lyckades aldrig få den med utfällda vingar så riktigt säker är jag inte på arten.

En slända som tog en vilopaus på en utblommad daglilja, fantastiska flygare som stannar mitt i färden för att sedan blixtsnabbt accelerera, finns säkert något namn för denna suveräna flygkonst. Jag har ingen som helst kunskap om artbestämning när det gäller sländor men det finns ju de som kan. Robert som har en fantastisk blogg med närbilder på insekter som knappt syns med blotta ögat och hans kunskap om de små liven är imponerande. En fascinerande blogg, rekommenderar ett besök.

http://utgangspunktnykarleby.blogspot.com/

Jag matar inte fåglarna under sommaren, hela naturen är full av varierande kost och så mycket bättre än den ensidiga mat vi erbjuder under vintern. Men jag kunde inte låta bli att locka fram dem för att få några bilder.  Blåmesen som på engelska heter blue tit , ett mycket mer passande namn förresten, vet jag att min vän David där borta i Canada är väldigt förtjust i så här kommer några bilder till dig. Lite för skarpt solsken idag men uppsynen är det inget fel på.

För den fågelintresserade är Davids blogg en guldgruva.
https://travelswithbirds.blogspot.com/

Amiralen i närbild

Tack och lov för Echinacea purpurea den röda solhatten som attraherar fjärilar och insekter. Som vanligt har så mycket torkat bort här men solhatten har hittills klarat sig relativt bra även om den nu sjunger på sista versen.

Det har varit osedvanligt mycket av amiralfjäil nu på sensommaren, något i naturen har förmodligen gynnat denna vackra och ståtliga fjäril så jag har roat mig med att sitta bland blommorna och iaktta vad som händer bland alla små flygare som konkurrerar om maten.

Fjärilarnas vingar är känsliga och på sensommaren är slitna vingar en realitet för många

Jag har suttit bland fjärilar och humlor i många timmar, i första hand för att jag vill lära mig fotografera dem men samtidigt har jag fått ta del av en bit av deras liv och beteende. De verkar ha vant sig vid min närvaro och efter ett tag reagerar de inte alls utan kommer riktigt nära.

 Fjärilar slår gärna ihop vingarna när de äter, ett skydd mot eventuella fiender, de liknar ett visset löv.

Fjärilar saknar mun och suger nektar med en liten, tunn sugsnabel som ständigt är i rörelse när de genomsöker blomman. När den inte används rullas den ihop, snyggt och praktiskt. Här kan man verkligen säga att livet bokstavligen hänger på en skör tråd.

Sensommar, i gränslandet mellan sommar och höst

"Där som sädesfälten böja sig för vinden och där mörkgrön granskog lyser bakom dem" sjöng Harry Brandelius, gemenligen kallad för "bräk Harry" av dem som inte gillade den typen av musik. Ett moget rågfält som bara väntar på maskinen som skall ta hand om årets skörd.

Sensommar är också fröproduktionens tid, växternas uppgift att garantera kommande generationers återväxt syns överallt, tistelns frösättning är både spektakulär och riklig. Att utveckla fröspridningen genom att förse de små fröna med fjun som vinden till sin natur villigt sprider måste anses som ett genialiskt drag och en stor konkurrensfördel för tisteln.

I människornas värld pågår den eviga debatten om huruvida vi har en pågående global klimatförändring eller inte, man kan tycka att klimathotsskeptikerna borde tappat luften men varje gång FN´s klimatpanel IPCC publicerar en ny rapport  flödar ny energi till debatten. Konspirationsteorierna om allt från hemliga sällskap som suktar efter ett globalt världsherravälde till ilskna medborgare som tror att politikerna uppfunnit klimatförändringarna för att kunna klämma medborgarna på mera skatt finns representerade i den upprörda debatten. Inte lätt att förstå trots att jag anstränger mig. På det personliga planet kan jag förstå att den information och kunskap som förmedlas kan utmana en livsstil som förbrukar våra gemensamma resurser och inte håller sig inom hållbarhetens gränser upplevs som ett personligt angrepp och inte ett klimatvetenskapligt faktum. Om konflikten står mellan fakta och egna värderingar så vinner värderingarna. Förnekelse är vårt vanligaste försvar.

Utan överdrifter och rent sakligt kan vi nog säga att det råder vetenskaplig konsensus om att människans förbrukning av den fossila energin orsakar en global uppvärmning som skadar vår planet, våra hav och sjöar, vårt djurliv och jordens växtlighet, allt det som vi är beroende av för att leva ett gott liv. Till skillnad från musiken som man är fri att tycka vad man vill om är detta ingen åsikt utan ett väl dokumenterat vetenskapligt faktum.

Tistelfjärilen Cynthia cardui bryr sig knappast om mänskliga bekymmer. De influgna fjärilarna från Afrika och medelhavsländerna som under försommaren lade ägg , gav oss sensommarens nya generation som nu flyger runt våra blommor i trädgården. Föga anar den att när hösten är här har livet nått sitt slut.

Nu flyger amiralen!

Jag menar förstås fjärilen Vanessa atalanta som nu fladdrar runt Echinacea blommorna i trädgården.
Den är storvuxen, elegant och riktigt vacker, man kan inte ta miste på den.

Amiralen är en invandrare i Sverige där influgna fjärilar söderifrån lägger ägg och mot slutet av sommaren kläcks en ny generation. Det är antagligen de som nu gästar trädgården.

En begränsad återvandring söderut har ibland observerats under hösten men man vet inte om det sker mera regelbundet eller bara tillfälligt.

Amiralens larver lever på nässlor som är värdväxt för fjärilen så spara gärna något hörn i trädgården där nässlorna får växa och bidra till biologisk mångfald. Nässlor gillas av många fjärilar.

Amiralen klarar inte att övervintra i vårt klimat.

Tid Tålamod och Tur

samt en hel del envishet krävs om man skall fånga insekterna på bild. Dåligt med fjärilar och bin så här kommer några flugor och blomflugor som det finns gott om just nu.

Blomflugorna har en något skönare uppsyn

Men skönast just nu är kryddbusken Sinocalycanthus x raulstonii `Hartlage Wine´ 

Vad har hänt här?

Sommaren 2014 planterade jag en Magnolia tripetala paraplymagnolia. Plantan var modell större och har vuxit bra sedan dess. Paraplymagnolia är ju litet utöver det vanliga med sina stora blad som ger en djungelkänsla i trädgården vilket också var anledningen till att jag valde just denna Magnolia.

Platsen där den är planterad är djupgrävd och fylld med massor av fuktighetshållande torv och fjolårets extrema värme och torka klarade den av hur bra som helst, inte ett enda torkat blad.

I vår betedde den sig helt normalt och för första gången blommade den, 5 - 6 jättestora, tjusiga magnoliablommor. För drygt en vecka sedan såg jag att den nedersta grenen började vissna, sedan gick det snabbt. Bladen fortsatte att missfärgas och torkade allt längre upp och nu är trädet dött. Jag brukar ha en hyfsad koll på vad som hänt när det sker otrevliga överraskningar i trädgården men nu har jag faktiskt ingen aning om vad som orsakade detta tråkiga slut för min vackra Magnolia. Den har inte torkat, inga vinterskador, inga sorkhål, inga missfärgade blad förrän den började visa upp att den hade problem. Den såg ut som om någon strypt vattentillförseln, sådär som krukväxter ser ut som inte fått vatten på flera veckor. Någon som har en rimlig teori om vad som kan ha hänt?

Blommor och blad, fladder och surr

Gillenia trifoliata  trebladsspira bjöd på en riklig blomning i år, likaså de okända liljorna som jag flyttade för ett par år sedan. Passade på att gödsla planteringsgropen med benmjöl och sannolikt har det bidragit till de frodiga plantorna tillsammans med försommarens nederbörd.

Dactylorhiza okänd nyckel återkommer troget varje år. Jag har exemplar i både surjord och vanlig matjord och det fungerar vilket som, lättodlade små skönheter.

Efter blomningen når Rhododendron sin höjdpunkt, bladen täcks av en luddig filt som på ovansidan kallas för toment och på undersidan för indument. Beläggningen har förstås inte tillkommit för att beundras av oss människor utan har utvecklats som ett skydd mot insekter.

Rhododendron `Silverleaf´

Rhododendron `Golfer´

Blommornas tid är kort och vackra bladväxter som bildar en stomme i trädgården har alltid varit viktiga för mig. En av de mest lämpade bladväxterna om trädgården inte invaderats av sniglar är utan tvekan Hosta. De finns i alla storlekar  från miniatyrer till giganter. Den enda nackdel som jag kan komma på är att de så småningom blir för stora och måste delas.

Högst upp en av giganterna, kanske den största H. `Empress Wu´ och längre ner i bild, planterad mellan stora stenar H. fortunei var. Albopicta.

Här har jag planterat H. `Francee´ rakt ner i marken för att mjuka upp en aning så allt inte växer inom markerade rabatter. I bakgrunden syns en samling miniatyrhostor.

Hosta `Ben Vernooi´ med tjocka, välmarkerade blad, en av de vackraste om ni frågar mig.

Den senaste veckan har det fladdrat ordentligt över rabatterna här, några av de besökare som jag lyckades fånga med kameran. Hoppas identifieringen är korrekt, annars rätta mig.

Nässelfjäril Aglais urticae

Rovfjäril Pieris rapae

Storfläckig pärlemorfjäril Issoria lathonia

Och så gav jag mig på en rejäl utmaning, att fotografera humlor. Det måste ha varit hundratals av dem som surrade över timjanmattorna. De rör sig oavbrutet och det kräver korta slutartider på kameran. Det krävs också tid och koncentration och en bra bakgrund men det är väldigt stimulerande att iaktta deras flitiga arbete. Svårt är också att få ett bra fokus på hela insekten, inte bara en del av den. Jag vill ha hela bilden så skarp att pälsen och de håriga benen syns tydligt men ännu dröjer det till den perfekta bilden. Av flera hundra bilder åkte de flesta i papperskorgen, några sparade jag.