måndag 20 oktober 2014

Hjälp inte till att sprida parkslide


I juni i fjol skrev jag ett blogginlägg om den invasiva växten parkslide - Fallopia japonica, på engelska heter den Japanese knotweed. Enligt min bloggstatistik är inlägget det mest lästa på bloggen. Jag gissar att många har bekymmer med parksliden i sina trädgårdar eller i omgivningarna. Men det anmärkningsvärda är att man också googlat en hel del på inköp av växten.

I Storbritannien är parksliden numera ett jätteproblem och det är förenat med straffansvar att sälja, skänka eller sprida parksliden i naturen. Den är ett stort hot mot den biologiska mångfalden genom att den slår ut landets naturliga växtlighet. Markägare upptäcker att egendomar blir värdelösa där växten etablerat sig och husägare med parkslide i trädgården kan inte avyttra sina hus för det finns inga köpare till hus med parkslide i trädgården.

Den härstammar från Japan men där är den inte tillnärmelsevis lika invasiv som i andra länder där den fått fäste beroende på att i Japan finns en insekt som begränsar den men den gynnaren lever endast i Japan. Främmande växter som saknar naturliga fiender kan snabbt bli stora och kostsamma problem.

När jag googlade på köp av parkslide så hittade jag en annons om försäljning i växtbiblioteket hos Hasselfors garden.Man upplyser om växtens invasiva förmåga men skriver;

"Växtplatsen kan begränsas genom en kraftig rotspärr som grävs ner före plantering. Begränsa växtkraften genom att slå med lie tidigt på våren."

Parkslide kan växa genom betong och genom asfalt, den kan förstöra brofundament och rötterna kan gå ner flera meter i marken. Den tar sig under Autobahn i Tyskland och dyker upp på andra sidan motorvägarna, rotspärr eller nedgrävda tunnor hjälper nog inte. En lie är ett ganska meningslöst vapen mot parksliden.

Det finns mycket att läsa om denna förfärliga växt men ändå verkar det som om folk trodde att det går att kontrollera parksliden men har man en gång låtit den växa och etablera sig i trädgården finns ingen ångervecka och det är förenat med stora kostnader att utrota den om det ens är möjligt.

"Den är så fin" - japp, den är fin men många av våra besvärliga ogräs är just fina. Det är inte fulheten som gör en växt till ett ogräs utan växtens svårkontrollerade framfart i våra trädgårdar och i vår natur.

Myndigheterna i Sverige har ännu inte reagerat på ett adekvat sätt inför spridningen av parkslide, det varnas för den men det är fortfarande inte straffbart att sprida den i trädgårdar. Från trädgårdarna hamnar den förr eller senare ut i naturen. En så liten rotbit som halva fingernageln kan generera ny växtlighet.

Parkslide är en rymmare från våra trädgårdar och sprids genom att man slänger trädgårdsavfall ut i naturen men även genom att människor generöst delar med sig av "den vackra bambun" till vänner och bekanta som inte har en aning om vilket monster de tagit emot.

Ett försvar till att etablera parksliden brukar vara att vårt klimat håller den på plats. Men vad finns för fog för ett sådant påstående?  Växten är tålig som få, den klarar torka och blöta, värme och kyla och gynnas av pågående klimatförändringar. 

Den hör inte hemma i vår natur där den ställer till svåra skador, inte heller i våra trädgårdar för den som planterar in den kan aldrig garantera att den inte så småningom växer in i grannens husgrund.


4 kommentarer:

  1. Så bra att du tar upp det här. Talade med en dam i Boden i somras som skrattande berättade att hon hade parkslide i kruka så det var ingen fara. Frågan är hur länge den stannar där och var hon tänker göra av den när hon tröttnar.
    En granne i byn har också ett bestånd, men är inte ett dugg mottaglig för invändningar.
    Det är ju en vacker växt så man kan förstå att den sprids mot bättre vetande, men att den säljs i plantskola???
    Myndigheterna kanske behöver uppmärksammas på problemet.
    Tack för fyllig info
    Kram
    Anette

    SvaraRadera
  2. Ett jättebra och viktigt inlägg, Gunilla! Hoppas många läser och tar till sig det du skriver.

    Här har närmsta grannen Parkslide (som vi pratade om när du var här) och jag har försökt förklara för henne hur invasiv den är, men hon är en av dem som bara skrattar och säger att den är snygg.

    Jag hoppas myndigheterna vaknar när det gäller Parksliden, men det är väl tveksamt.

    Ha en fin höstvecka! Kram Nora

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg, Gunilla!

    Det är ofattbart att så invasiva växter fortfarande får säljas i Sverige. Ibland hör man ju om hur viktigt det är att arter som kan bli ett problem någonstans i EU måste förbjudas att säljas eller spridas inom hela EU. Som akvarist känner jag till äppelsnäckan (Pomacea), en tropisk snäcka som orsakar skada på risfälten i södra Spanien. Om jag har förstått rätt ligger Spanien på gränsen till vad denna snäcka klarar av klimatmässigt, men ändå är alla arter av detta släkte nu förbjudna att sälja i hela EU. Även den art som länge har varit en populär akvariesnäcka i bl a Sverige. Just den arten är inget problem någonstans och överlever definitivt inte en svensk vinter.

    Om man nu kan förbjuda helt ofarliga arter - varför kan man då inte förbjuda de verkliga problemarterna? Är det för att trädgårdsväxter alltid har sina försvarare som älskar just den växten och måste ha den till varje pris? Och som har goda kontakter uppåt? Min åsikt är i alla fall att man måste sluta sila mygg och svälja kameler. Sätt in stötarna där de behövs!

    I Danmark diskuterar man nu (bl a i deras naturskyddsförening) om man ska börja använda Roundup i naturvårdssyfte för att bekämpa de invasiva arterna. Spontant vill jag bara ropa "NEEEEEJJJJJJ!!!!!" men kan samtidigt förstå deras frustration. Vad ska man göra när de invasiva arterna etablerar sig i värdefulla naturområden och börjar tränga ut de sällsynta eller unika arterna som finns där? Det bästa är alltid att se till att de inte kommer dit!

    http://www.fugleognatur.dk/forum/show_message.asp?MessageID=1261919&ForumID=57

    "Inför den japanska insekten!" föreslår någon. Då är väl risken att vi snart kan ha en parallell till när man införde rävar till Australien för att hålla efter kaninerna som hade blivit en pest. De inhemska pungdjuren var lättare att jaga och minskade snabbt. Naturen "lyder" inte alltid våra planer. Vi måste lära oss att försöka bevara ekosystemen så intakta som möjligt. Att bevara de ursprungliga arterna, men vara mycket försiktiga med att införa nya.

    Olle

    SvaraRadera
  4. Jag förstår inte svenska myndigheters passivitet när det gäller invasiva och för miljön så skadliga växter. Att förhindra nyetablering är det mest ekonomiska, när växterna väl har etablerat sig är det förenat med stora kostnader att sanera. Läste en intervju med en kommunföreträdare som uppmärksammades på parkslidens utbredning i kommunen och hans svar var, just det, "den är ju så fin"

    I Finland tycks finnas en helt annan medvetenhet om invasiva växter, där satsas på information men även åtgärder. Man har t.ex.maskinellt rensat en stor havsvik från vresrosor.

    Vi måste minska användningen av glyfosat, vi har redan nu läckage till grundvatten där nedbrytningen går mycket långsamt och där glyfosat får en stor spridning via vattenvägarna. Desperata människor som försöker bli av med parkslide i sina trädgårdar formligen vräker ut Roundup även om effekterna är tveksamma, hoppas de inte har egna brunnar på tomten.

    En informationsinsats från myndigheterna vore önskvärt, åtminstone kanske trädgårdsfolk avstod från att plantera in parkslide och andra skadliga växter. Eller måste det bli som i Storbritannien där det inte längre går att sälja ett hus som har parkslide på tomten - money talks!

    Här i kommunen är vi formligen invaderade av det kanadensiska gullriset. I ytterområden sprider det sig och tar över stora ytor. Jag såg i höstas flera hektar som var helt täckt med gullris och förstås så hade folk tagit in det och planterat i trädgårdarna. Likaså jättebalsaminen som täcker stora ytor längs åstranden. Gullris etablerar sig vid vägkanter och jättebalsaminen vid vattendrag, områden som är livsviktiga för den biologiska mångfalden.

    Jag tog kontakt med kommunbiologen i fjol angående gullrisets spridning men tyvärr var intresset svagt, jag upplevdes nog enbart som besvärlig. Någon gång måste man ändå ta tag i problemet och kostnaderna stiger för varje och man avvaktar.

    Att importera naturliga fiender till parksliden är verkligen ingen lösning. Sådana åtgärder har människor prövat på tidigare och det har resulterat i problemet man försökt lösa har skapat fler och ännu värre bekymmer i naturen.

    Tack för ert intresse!

    SvaraRadera